Stendösen i Önneköp

Dösen blev funnen av framlidne kyrkovaktmästaren Alfred Lind, när han som barn vaktade korna åt grannen.

Dösen har inte klassats som fornminne av riksantikvarieämbetet, kanske på grund av felaktiga uppgifter från någon ortsbo. Dock har äldre personer kunnat berätta att de minns dösen sedan långt tillbaka i tiden och att deras förfäder rivit flera liknande dösar i området bara för att få tag på de flata stenhällar som låg över som tak.

Backstuga

Backstuga - Önneköp

Detta var den sist bebodda backstugan i byn. Omkring sekelskiftet bodde Ola Hemberg här.

Oxhornet (Uroxeurholkningen)

Ett cirka 80 cm långt, 10 cm brett och 10 cm djupt märke i en sten som föreställer ett uroxehorn. Man har endast funnit två sådana urholkningar i Sverige, varav det andra finns lokaliserat i Halland. Platsen har troligen varit kultplats, där man offrade till sina gudar för att få god jaktlycka, god skörd eller god frunktsamhet hos människor och djur. Tidsbestämningen av urholkningen är mycket svår. Enligt en teori härstammar den från Riis- och Wurmsperioderna, alltså för cirka 150 000 år sedan. Enligt en annan teori härstammar den från istiden, som slutade för cirka 9000-14 000 år sedan. Platsen är utmärkt som fornminne.

Fjällmossen

Mossen har en areal av 787 tunnland och är Skånes högst belägna mosse, 182,2 möh. Fjällmossen är Skandinaviens sydligaste (växande) högmosse och området har sedan fornminnes tider varit boplats, vilket inte minst de gamla ortsnamnen visar, så som exempelvis Buus, som betyder boplats; Viggarum, som betyder öppen plats eller rödja i skog samt Brännestad som också anses vara ett gammalt bebyggelsenamn.

De högryggade åkrarna, som härstammar från bronsåldern och är de bäst bevarade i vårt land, tyder också på detta.

På Fjällmossen finns det också ett rikt fågelliv med rariteter som häckande varfågel. Mossen är också en betydande spelplats för orre.

Sjököpssjön

Vid 1915 års kartläggning hade sjön 3,9 hektar vattenyta, men vid högt vattenstånd var den mycket större. När staten något år därefter köpte Sjököp gjordes ett misslyckat försök att torrlägga sjön för torvframställning, men den dämdes åter upp på 1930-talet. Sjön har sedan dess till stora delar växt igen och har nu en vattenareal på cirka 1,5 hektar. Under 1700-talet hade alla byarna i Långaröds socken fiskerätt i sjön. Fiskearterna som fanns i sjön var pjön, gädda och karuser.

För närvarande försöker närboende vid Sjököpssjön att få till stånd en återställning av sjön.
Läs mera om våtmarkprojektet här>>

Minneskors vid korsvägen

Olika sägner förtäljer varför detta kors en gång har rests. Enligt sägen omkom här en så kallad "hejderidare", den tidens skogvaktare, under en svår snöstorm, när han efter ett uppdrag ridit vilse i mörkret. Äldre personer har berättat att man hört skrik från platsen i ovädret, men inte kunnat eller vågat undersöka varifrån skriken kom. Några vägar fanns det inte i området på den tiden. Man fann den omkomne på våren då fåglarna visade vägen till platsen. En annan sägen förtäljer att det skulle varit en gårdfarihandlare som blivit rånad och mördad på platsen.

Valvbro - Stänkelösa

Bron är den bäst bevarade naturstenbron i socknen. På platsen har en av de gamla härvägarna gått fram, vilka sträckte sig från Vä (vid Kristianstad) till Lund.

Smörstacken - Kagarp

Gränssten mellan byarna Jönstorp, Stänkelösa och Rebbetuaröd. Här möts också Gärds och Färs härader. I gamla tider var Smörstacken ett populärt utflyktsmål för folket i bygden.

Skattekvarnen - Hemmeneköp

Skattekvarnen i Hemmeneköp

Denna kvarn var den enda tullkvarn i Långaröd socken. Kvarnen revs på 1880-talet då Verkeån grävdes om till kanal. Den siste mjölnaren var Nils Olsson. Vattenkvarnar var antingen tullkvarnar (skattebelagda) eller skvaltkvarnar. Valdemar Atterdag (1375-1440) lät tillsätta en kommission för de kvarnar han låtit bygga och därav vet vi att staten redan tidigt tog inkomst av kvarnarna.